Smaken är som baken... men vissa smakar bättre
Det finns många myter om alkoholhaltiga drycker, inte minst myter om vissa brygders smakmässiga kvalitet.
Om det utbredda missförståndet "bärs som bärs" beror på att svenskarna en gång i tiden hade en religiös plikt att vara fulla vid högtider och sedan aldrig har lärt sig att leta efter andra kvaliteter än berusning i öl är svårt att säga, men det är föga sannolikt. Eller inte.
I Sverige dricker man som regel inte till vardags. Folk har blivit chockade och oroliga när jag vid middagstid (läs: kring 12 på dagen) deklarerat att jag avnjuter en single malt-whisky. Det tycks råda en uppfattning att rusdrycker bara är till för att berusa. Det är klart, vissa anser väl att en god smak är ett plus när de ska hiva i sig några liter öl på fredagskvällen, så de köper Pripps Blå istället för det absolut billigaste systembolaget eller langaren kan erbjuda (dessa lågvattenmärken brukar dock smaka bättre - och framför allt mer än Pripps).
Men detta beteende är lika smaklöst som att reducera sitt musikintag till vad som erbjuds i skivväg på Bokia (eller någon annan butik som enbart har tagit in bästsäljande muzak för att öka sina intäkter).
Jag tar tillbaks det där - det är betydligt värre. På Bokia skulle man åtminstone i teorin kunna hitta en samlingsplatta med några Black Sabbath-låtar från den tiden då de var bra.
Folk dricker alltså slask och försvarar det med att de tycker det smakar gott. Men gör det verkligen det?
För många heter det att de "gillar inte mörkt öl". Vissa proklamerar stolt att Guinness ® är deras favoritöl.
De öltyper som finns i den gemena rusdrycksföreställningsvärlden är alltså "öl" (eller "regular beer" som en dansk pub nära hovedbanegaarden så snitsigt hade fått till det när jag var där med min flickvän i somras), och "mörkt öl" (som Guinness).
Nu råkar det vara så att detta bara är de mest populära ölstilarna. I själva verket finns det en enorm mängd olika typer av öl, varav få sorter smakar så tradigt som den ljusa lager och irländska stout som är så populär.
Men, tänker du kanske nu, är de inte populära för att de är goda? Är de inte populära för att de håller sig till väl beprövade recept som är delikat balanserade och faktiskt smakar bättre än en massa utstickare? Nej.
Ljus lager kan mycket väl vara gott. Det finns klassiska pilsner som smakar bra och amerikanska Brooklyn Brewery's lageröl i viennastil - som kort och gott kallas Brooklyn Lager - är rent ut sagt formidabel.
Men precis som på så många andra marknader är det stora, titaniska företag som dominerar marknaden.
Guinness är ingalunda ett 'alternativt' öl. Tvärtom är det ett av världens populäraste öl och det går att finna praktiskt taget över hela världen.
Vad har jag då emot Guinness? Guinness smakar väldigt lite. Anledningen att folk uppskattar öl som smakar lite är antagligen den att de tror att öl, i sin självaste essens, smakar äckligt (för de flesta öl gör ju det).
Om man någonsin har tittat in på ratebeer.com, som är en hemsida som drivs av och för ölentusiaster över hela världen, och som har tyngdpunkt på recension av öl, bör det inte ha undgått en att många av världens mest populära öl har skrattretande dåligt omdöme.
Exempelvis har Corona Extra (i folkmun kort och gott Corona) fått ett betyg på 1,68 (av 5). Detta är sammanställt av betygen i över 2000 recensioner, av vilka överväldigande många är skrivna av folk som har recenserat flera tusen olika öl.
Många av recensenterna har öl som hobby eller jobbar med det.
Pripps Blå har fått ett något bättre betyg (1,87) och den överväldigande populära Budweiser har fått det frapperande betyget 1,38.
Då undrar ni kanske vilka öl som får bra betyg? Inga av de 100 öl som har fått bäst betyg i världen kommer ringa några klockor hos den gemene öldrickaren. Tyvärr.
Några enstaka finns faktiskt på systembolaget (ett angrepp mot dem är förresten att förvänta i kommande inlägg!).
Exempel: Chimay "Blå" och Rochefort 10.
För den som är intresserad kan en top-50-lista över världens (enligt ratebeer-nördarna och jag är en av dem) bästa öl beskådas här:
Top 50
Det finns gott öl, det finns fantastiskt och halvdant öl, och - tyvärr - ett överflöd av pissöl.
Det jag vill angripa här är inte bara det slasköl som konsumeras, utan konsumenternas val!
Jag har konverterat många människor till riktigt öl (och riktigt vin för den delen) som efter att ha fått smaka riktig Imperial Stout och IPA från staterna, och trappistöl (öl som bryggs på 7 kloster av kontemplativa munkar) från Belgien inte längre vill röra 'vanligt' öl.
För vissa är emellertid öldrickandet påverkat av ekonomin, och jag är ingalunda förskonad ekonomiska hinder.
Jag förespråkar alltså inte något blatant dryckessnobberi. Det handlar inte om att sitta i kråsskjorta och smutta på apdyra lyxöl från Italien, utan om att stödja de bryggerier som gör öl för att det är gott och inte för att tjäna pengar!
Skillnaden är högst verklig. Stora bryggerier som Carlsberg och Heineken gör allt för att upprätthålla fantasin om att de gör fantastiskt öl, att deras framgångar är direkt kopplade till ölets kvalitet.
Många små bryggerier, som danska Mikkeller, gör allt för att producera så goda öl som möjligt. Att de sedan ofta kostar en del beror på att de är fullproppade av kvalitetsingredienser. Så är t.ex. mitt favoritöl från Mikkeller (en Imperial Stout som heter 'svart' på kinesiska (jag har problem med hanzi i webläsaren så jag kan inte skriva ut namnet ordentligt)) så rikt på olika sorters malt att det är så gott som helt svart. Då pratar vi inte om kaffe-hällt-genom-en-gammal-militärsocka-svart (som Guinness) utan svart som olja.
För jämförelsens skull kan jag säga att Guinness är på 4,3%, Mikkeller 'svart' är på 17,5%.
Men, säger ni kanske då, smakar inte det bara alkohol!?
Det kanske man tror att det ska göra om det enda man druckit i ölväg som överskrider 5,8% är den här typen av öl:
Men inte smakar väl portvin bara alkohol? Det handlar om att ha balanserad smak. Alkohol bidrar till smaken i drycker, men är det för litet ingredienser blir alkoholsmaken oangenäm.
Billiga pissöl som har bryggts extra starka är gjorda med skumraskmetoder som inte används av ambitiösa bryggare.
Stödj de bryggerier som gör gott öl, inte minst för er egen skull.
Mikkeller, som anses vara ett av världens i särklass bästa bryggerier drivs av en enda man.
Belgiska De Struise Brouwers utsågs av ratebeer förra året till världens bästa bryggeri - de är 4 stycken.
Skotska BrewDog, vars formidabla Punk IPA finns på systembolaget, drivs av blott 2 ölnördar.
brewdog.com
Om det utbredda missförståndet "bärs som bärs" beror på att svenskarna en gång i tiden hade en religiös plikt att vara fulla vid högtider och sedan aldrig har lärt sig att leta efter andra kvaliteter än berusning i öl är svårt att säga, men det är föga sannolikt. Eller inte.
I Sverige dricker man som regel inte till vardags. Folk har blivit chockade och oroliga när jag vid middagstid (läs: kring 12 på dagen) deklarerat att jag avnjuter en single malt-whisky. Det tycks råda en uppfattning att rusdrycker bara är till för att berusa. Det är klart, vissa anser väl att en god smak är ett plus när de ska hiva i sig några liter öl på fredagskvällen, så de köper Pripps Blå istället för det absolut billigaste systembolaget eller langaren kan erbjuda (dessa lågvattenmärken brukar dock smaka bättre - och framför allt mer än Pripps).Men detta beteende är lika smaklöst som att reducera sitt musikintag till vad som erbjuds i skivväg på Bokia (eller någon annan butik som enbart har tagit in bästsäljande muzak för att öka sina intäkter).
Jag tar tillbaks det där - det är betydligt värre. På Bokia skulle man åtminstone i teorin kunna hitta en samlingsplatta med några Black Sabbath-låtar från den tiden då de var bra.
Folk dricker alltså slask och försvarar det med att de tycker det smakar gott. Men gör det verkligen det?
För många heter det att de "gillar inte mörkt öl". Vissa proklamerar stolt att Guinness ® är deras favoritöl.
De öltyper som finns i den gemena rusdrycksföreställningsvärlden är alltså "öl" (eller "regular beer" som en dansk pub nära hovedbanegaarden så snitsigt hade fått till det när jag var där med min flickvän i somras), och "mörkt öl" (som Guinness).
Nu råkar det vara så att detta bara är de mest populära ölstilarna. I själva verket finns det en enorm mängd olika typer av öl, varav få sorter smakar så tradigt som den ljusa lager och irländska stout som är så populär.
Men, tänker du kanske nu, är de inte populära för att de är goda? Är de inte populära för att de håller sig till väl beprövade recept som är delikat balanserade och faktiskt smakar bättre än en massa utstickare? Nej.
Ljus lager kan mycket väl vara gott. Det finns klassiska pilsner som smakar bra och amerikanska Brooklyn Brewery's lageröl i viennastil - som kort och gott kallas Brooklyn Lager - är rent ut sagt formidabel.
Men precis som på så många andra marknader är det stora, titaniska företag som dominerar marknaden.
Guinness är ingalunda ett 'alternativt' öl. Tvärtom är det ett av världens populäraste öl och det går att finna praktiskt taget över hela världen.
Vad har jag då emot Guinness? Guinness smakar väldigt lite. Anledningen att folk uppskattar öl som smakar lite är antagligen den att de tror att öl, i sin självaste essens, smakar äckligt (för de flesta öl gör ju det).
Om man någonsin har tittat in på ratebeer.com, som är en hemsida som drivs av och för ölentusiaster över hela världen, och som har tyngdpunkt på recension av öl, bör det inte ha undgått en att många av världens mest populära öl har skrattretande dåligt omdöme.
Exempelvis har Corona Extra (i folkmun kort och gott Corona) fått ett betyg på 1,68 (av 5). Detta är sammanställt av betygen i över 2000 recensioner, av vilka överväldigande många är skrivna av folk som har recenserat flera tusen olika öl.
Många av recensenterna har öl som hobby eller jobbar med det.
Pripps Blå har fått ett något bättre betyg (1,87) och den överväldigande populära Budweiser har fått det frapperande betyget 1,38.
Då undrar ni kanske vilka öl som får bra betyg? Inga av de 100 öl som har fått bäst betyg i världen kommer ringa några klockor hos den gemene öldrickaren. Tyvärr.
Några enstaka finns faktiskt på systembolaget (ett angrepp mot dem är förresten att förvänta i kommande inlägg!).
Exempel: Chimay "Blå" och Rochefort 10.
För den som är intresserad kan en top-50-lista över världens (enligt ratebeer-nördarna och jag är en av dem) bästa öl beskådas här:
Top 50
Det finns gott öl, det finns fantastiskt och halvdant öl, och - tyvärr - ett överflöd av pissöl.
Det jag vill angripa här är inte bara det slasköl som konsumeras, utan konsumenternas val!
Jag har konverterat många människor till riktigt öl (och riktigt vin för den delen) som efter att ha fått smaka riktig Imperial Stout och IPA från staterna, och trappistöl (öl som bryggs på 7 kloster av kontemplativa munkar) från Belgien inte längre vill röra 'vanligt' öl.
För vissa är emellertid öldrickandet påverkat av ekonomin, och jag är ingalunda förskonad ekonomiska hinder.Jag förespråkar alltså inte något blatant dryckessnobberi. Det handlar inte om att sitta i kråsskjorta och smutta på apdyra lyxöl från Italien, utan om att stödja de bryggerier som gör öl för att det är gott och inte för att tjäna pengar!
Skillnaden är högst verklig. Stora bryggerier som Carlsberg och Heineken gör allt för att upprätthålla fantasin om att de gör fantastiskt öl, att deras framgångar är direkt kopplade till ölets kvalitet.
Många små bryggerier, som danska Mikkeller, gör allt för att producera så goda öl som möjligt. Att de sedan ofta kostar en del beror på att de är fullproppade av kvalitetsingredienser. Så är t.ex. mitt favoritöl från Mikkeller (en Imperial Stout som heter 'svart' på kinesiska (jag har problem med hanzi i webläsaren så jag kan inte skriva ut namnet ordentligt)) så rikt på olika sorters malt att det är så gott som helt svart. Då pratar vi inte om kaffe-hällt-genom-en-gammal-militärsocka-svart (som Guinness) utan svart som olja.
För jämförelsens skull kan jag säga att Guinness är på 4,3%, Mikkeller 'svart' är på 17,5%.
Men, säger ni kanske då, smakar inte det bara alkohol!?
Det kanske man tror att det ska göra om det enda man druckit i ölväg som överskrider 5,8% är den här typen av öl:
Men inte smakar väl portvin bara alkohol? Det handlar om att ha balanserad smak. Alkohol bidrar till smaken i drycker, men är det för litet ingredienser blir alkoholsmaken oangenäm.
Billiga pissöl som har bryggts extra starka är gjorda med skumraskmetoder som inte används av ambitiösa bryggare.
Stödj de bryggerier som gör gott öl, inte minst för er egen skull.
Mikkeller, som anses vara ett av världens i särklass bästa bryggerier drivs av en enda man.
Belgiska De Struise Brouwers utsågs av ratebeer förra året till världens bästa bryggeri - de är 4 stycken.
Skotska BrewDog, vars formidabla Punk IPA finns på systembolaget, drivs av blott 2 ölnördar.
brewdog.com
Kommentarer
Postat av: Alex
Amen!
Ett intressant fenomen jag stött på när jag varit på bolaget är att folk som väljer generisk, svensk lager tenderar att ta flera olika sorter. Ofta av den starkare typen över 7% så att smaken än mindre går att skilja från annan skitöl. Varför väljer man olika blasklager när de smakar samma sak? Unket, ölliknande med en dominant ton av alkohol. För mig är det ett mysterium.
Postat av: Anonym
Bra blogg!!! Fortsätt, jag vill läsa meeeer!
Postat av: Ulrica
Japp, du omvände mig. Rochefort 10 är min absoluta favorit. Härlig blogg :)
Postat av: Zwavelgeur
Alex: ja, det är märkligt. Det är dåligt av systembolaget att 90% av deras sortiment består av svenskt skit också (därmed inte sagt att det inte finns bra svenskt öl - tvärtom). Ska ta upp deras försighavanden i kommande inlägg.
Ulrica: min favorit också :)
Trackback
